Jag hann aldrig åka hem och ta hand om mamma som jag skrev. Pappa ringde i söndags kl 23,15 att mamma blivit hastigt sämre, de åkte in i ambulans till Uddevalla, jag slängde mig i bilen och åkte från Göteborg och min bror körde efter ambulansen från Strömstad.
När vi kom in till sjukhuset sov mamma mest hela tiden, men hon var vaken när vi kom fram och förstod att vi alla var där, hon kunde inte prata längre, hon nickade och skakade på huvudet. I går tisdag runt lunch så slutade hon titta upp och sov djupt.
Vi fick förklarat att när levern slutar fungera så hamnar man i leverkoma och man sover skönt och känner ingen smärta.
Idag onsdag så var sköterskorna inne och vände på mamma och när vi kom tillbaks in så hade hon öppnat ögonen, vi hann precis in allihop och så drog hon sina sista andetag.. Fina söta mamma finns inte längre ibland oss, så tungt och så orättvist..
Sov sött kära mamma, vi kommer aldrig att glömma dig!
Mamma och pappa sommaren 2009