som mamma somnade in nu, det har gått fort, men samtidigt så långsamt
Hur många gånger kan man tänka samma tankar att man inte gjorde tillräckligt, att jag inte låg på och tjatade mer på onkologen och överläkaren på bröstenheten?
säger fortfarande att jag skall åka hem till mamma och pappa, känner fortfarande att "oj det måste jag ringa och berätta för mamma"
Säger som Mattis i Ronja Rövardotter, "Hon fattas mig!!!"
tisdag 31 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Maria! Halkade in här via Rosa dygnet sidan... Jag förlorade min mamma för 10 år sedan (dock inte i cancer), och jag vet hur ont det gör... Kan bara säga att det faktiskt gör mindre ont med tiden, och att sorgen byts ut till saknad och kärlek till minnena... Jag ska vara med och köra Zumba-Party under dygnet, och efter jag fick läsa din och din mammas histora känns det ÄNNU bättre att delta!
SvaraRaderaMånga kramar/Malin Hennings
Hej Malin!
SvaraRaderaJa jag hoppas verkligen att det är så, att sorgen et byts ut mot saknad och glädje och glada minnen, nu den här tiden har det bara varit mest jobbigt,
Skall bli jättekul att ni kör ert Zumba party!!
kramar Maria