Mammas begravning

är på nu fredag 30/4 kl 11 i Resö kyrka

Du som inte sett mammas fina annons i Strömstads Tidning kan se den här

Ni är hjärtligt välkomna att komma till kyrkan

Hemsedal med många tankar...

har jag varit i tors-sönd - Det är ett återkommande event med jobbets personalförening, eftersom mamma hade velat att jag åkte så gjorde jag det.



Det har varit riktigt roligt och skidåkningen har varit riktigt bra,
men så kommer känslorna över en så där från ingenstans -
När jag stod där i knappliften, det var helt tyst, en fågel flög över träden - molnen seglade långsamt över himlen - ser mamma mig nu?

När jag stänger ögonen för att sova ser jag mammas sista andetag - kände hon att vi var där? När jag höll mamma i handen hela sista natten, kände hon min hand?

Känslan i magen är som att någon att försökt att slita ut hela innehållet i kroppen, stampat på det, knutit en hård hård knut om den och smällt tillbaks den in i kroppen igen..

Skrämmande likt

mina känslor upplever just nu en annan tjej. Hennes mamma Nina hade likt min mamma fått tillbaks sin cancer - hennes mamma och jag skrev till varandra flera gånger på ett cancerforum. Helt plötsligt fick jag se att Nina plötsligt gått bort. Detta var bara 1 vecka innan min mamma somnade in...

I Ninas blogg finns ett inlägg som hennes dotter Linn skrivit..

Det där kunde lika gärna varit jag som skrivit. Jag upplever allt om och om igen när jag läser texten...bilden som hon lagt upp - ser ut som min mamma, handen som ligger i hennes mammas hand kunde varit min hand... känslorna som hon beskriver är mina känslor... och tårarna rinner, hela tiden.. hur mycket finns på lager?

3 veckor och några minuter...

är det sen mamma somnade in...

Jag förstår fortfarande inget...
Nästa fredag på valborgsmässoafton är det begravning...

Jag hoppas på en fin och solig dag, precis så som mamma var, alltid glad och som ett solsken!

En solros får representera mamma idag, just nu snöar/regnar det i Göteborg.. riktigt knas vårväder helt enkelt!

Och bröllopet varade i dagarna 3

Nästan ialla fall, har sedan i onsdags kväll varit på resande fot.
På tåg genom Sverige gick resan till Åre för att närvara vid min barndomskompis tillika klasskompis på gymnasiet, sambo från Högskolan och "En Svensk Klassiker" kompis Paulas bröllop.

Vi kom upp till åre i torsdags morse vid 8 tiden, man var helt klart lite mör efter 13 timmar på ett tåg...Lunch i backen var det första vi mötte upp till, det var brudens och brudgummens föräldrar som anordnat en grillning i backen - oj vad härligt!

Vädret växlade med sol och snö omvartannat, alla hade tyvärr inte kommit och skulle inte komma heller, det var ett askmoln i luften som hindrade flygande bröllopsgäster att komma... vad är oddsen?!

Det var sedan skidåkning hela eftermiddagen ända tills Afterskin började på Fjällgården!

Fredagen bjöd på skidåkning precis hela dagen, det var bra åkning och bra förhållanden, vädret var väl allt annat än bra, snöade och blåste som attans, så toppen var stängd...Mingel hos Brudgummens föräldrar i Åre Björnen på eftermiddag/kväll!

Lördagen började med att vi var några av tjejerna som var med vid brudens sminkning och håruppsättning, helt fantastiskt vacker blev hon! Eftersom själva bröllopets plan A var att vigas utomhus fick det bli plan B inomhus pga hårda vindar upp mot 33 m/s..Otroligt vackert med brudgummens sång till bruden, brudens systrar sjöng också 2vackra sånger.

Bröllopsfesten fortsatte på Hyddan, många roliga och underhållande tal, mitt tal var länge oklart pga att jag faktiskt känt Paula så länge, så visste jag inte vad jag skulle säga, men fick fram några godbitar från några resor, Klassikern, vårt samboende och segling på västkusten! Talet blev uppskattat och alla skrattade hjärtligt!

Så nu på måndagen är man tillbaks i Göteborg igen, tågresan hem tog 14 timmar, sen var det bara att slänga sig till jobbet igen, redo för en ny vecka!!
Bilder kommer säkerligen läggas in i inlägget så småningom!

Vardag men ändå inte...

Jag är tillbaks på kontoret, jag tränar, allt borde alltså vara som vanligt, men det saknas ju en jättestor del i mitt liv - min mamma!

Hur skall allt någonsin bli som vanligt?

Jag har jättebra stöd hos mina vänner, jag har tyvärr flera vänner som förlorat en förälder i någon sjukdom, flera av dem i cancer... De säger att det aldrig kommer att bli bra igen, men man lär sig att leva med det...

Så nu blir nästa sak begravningen, den är satt att vara den 30 april - på Valborsmässoafton kl 11 i Resö kyrka, kyrkan där mamma och pappa gifte sig, där jag är döpt, och nu blir det alltså mammas begravning.. Jag fruktar lite för dagen, för det kommer bli så fruktansvärt jobbigt, det är ju jobbigt att vara på begravning överhuvudtaget, men hur reagerar man när det är ens mamma det handlar om?!

Fick just ett fint meddelande av min vän Christer, han har skrivit på sin hemsida om hur ruttet cancer är - jag håller verkligen med!

Jag vet redan nu att kyrkan i princip kommer att bli fullsatt, av mammas och pappas vänner, mammas kollegor, vår släkt, mina vänner som åker ganska långt för att vara med osv osv... Det blir säkert en jättefin begravning, men oj så jobbigt!!

Idag var ialla fall mitt första pass tillbaks på Sportlife efter 2 veckors uppehåll, min RPM på Stigan, men idag var det inte många där, 7 tappra kunder hade släpat sig dit i det vackra vädret, men oj vad de kämpade!!!!

I morgon är det dags för AfroPowerDance på Exclusive och sen åker vi till Åre på onsdag kväll! Min goda vän Paula skall gifta sig där på lördag - det är tur att man har lite roliga saker att se fram emot!

En vecka utan mamma

Idag är det en vecka sedan mamma somnade in, en vecka fylld av sorg, tårar, många telefonsamtal, mail, sms och ett hav av blommor.

Har firat påsken hemma med min pappa och bror och våra respektive. Det är så ofantligt tomt här hemma, man liksom sitter och väntar på att hon skall komma upp för trappan, eller om man är iväg på stan det där telefonsamtalet som undrar när jag kommer hem för att maten är klar..

När pappa och jag har varit och handlat i stan så har vi planlöst gått bland hyllorna och plockat lite här och lite där - jag vet inte om det är för att det alltid varit mamma som skött all storhandling eller bistått med alla inhandlingslistor eller om det är för att man är så förlamad av sorg som att handlingen blivit helt konstig.. man kommer hem med knasiga saker helt enkelt..

Mamma blev bara 59 år - hon kämpade med näbbar och klor mot cancern som till slut vann och mamma förlorade kampen - är det inte orättvist!?

Mamma ägnade hela sitt yrkesliv åt att hjälpa gamla och unga människor i sitt jobb inom omsorg och sjukhus, så hinner hon inte bli gammal själv och omhändertagen....

Mamma - hälsa de andra änglarna - jag vet att du vakar över oss!
Vi älskar dig och saknar dig - du kommer aldrig att glömmas!



bilderna är tagna i mitten av oktober
- pappa och brorsan är duktiga hummerfiskare