Hemsedal med många tankar...

har jag varit i tors-sönd - Det är ett återkommande event med jobbets personalförening, eftersom mamma hade velat att jag åkte så gjorde jag det.



Det har varit riktigt roligt och skidåkningen har varit riktigt bra,
men så kommer känslorna över en så där från ingenstans -
När jag stod där i knappliften, det var helt tyst, en fågel flög över träden - molnen seglade långsamt över himlen - ser mamma mig nu?

När jag stänger ögonen för att sova ser jag mammas sista andetag - kände hon att vi var där? När jag höll mamma i handen hela sista natten, kände hon min hand?

Känslan i magen är som att någon att försökt att slita ut hela innehållet i kroppen, stampat på det, knutit en hård hård knut om den och smällt tillbaks den in i kroppen igen..