Vardag men ändå inte...

Jag är tillbaks på kontoret, jag tränar, allt borde alltså vara som vanligt, men det saknas ju en jättestor del i mitt liv - min mamma!

Hur skall allt någonsin bli som vanligt?

Jag har jättebra stöd hos mina vänner, jag har tyvärr flera vänner som förlorat en förälder i någon sjukdom, flera av dem i cancer... De säger att det aldrig kommer att bli bra igen, men man lär sig att leva med det...

Så nu blir nästa sak begravningen, den är satt att vara den 30 april - på Valborsmässoafton kl 11 i Resö kyrka, kyrkan där mamma och pappa gifte sig, där jag är döpt, och nu blir det alltså mammas begravning.. Jag fruktar lite för dagen, för det kommer bli så fruktansvärt jobbigt, det är ju jobbigt att vara på begravning överhuvudtaget, men hur reagerar man när det är ens mamma det handlar om?!

Fick just ett fint meddelande av min vän Christer, han har skrivit på sin hemsida om hur ruttet cancer är - jag håller verkligen med!

Jag vet redan nu att kyrkan i princip kommer att bli fullsatt, av mammas och pappas vänner, mammas kollegor, vår släkt, mina vänner som åker ganska långt för att vara med osv osv... Det blir säkert en jättefin begravning, men oj så jobbigt!!

Idag var ialla fall mitt första pass tillbaks på Sportlife efter 2 veckors uppehåll, min RPM på Stigan, men idag var det inte många där, 7 tappra kunder hade släpat sig dit i det vackra vädret, men oj vad de kämpade!!!!

I morgon är det dags för AfroPowerDance på Exclusive och sen åker vi till Åre på onsdag kväll! Min goda vän Paula skall gifta sig där på lördag - det är tur att man har lite roliga saker att se fram emot!