10 månader, så lång tid eller kort tid, beroende på hur man vill se det, var det sen mamma lämnade oss, det sägs att det skall bli lättare, att man inte ser sorgen på samma sätt efter ett tag.. Men hittills har jag känt mig ledsen varje dag vid något tillfälle när jag tänkt på mamma, något som hon sagt, gjort eller skulle gillat...Jag drömmer om henne var och varannan natt..
Jag blir så ledsen när jag tänker på att hon inte fick veta att hon skulle bli farmor, han är ju ett litet mirakel lilla Axel, det är så han heter min lilla brorson, att hon inte får se sina barn gifta sig, att hon inte ens fick uppleva pensionsåldern, att hon och pappa inte fick njuta av pensionsåldern tillsammans - det är så sant - skjut inte upp sådant du vill göra till senare, man vet aldrig vad livet har att erbjuda runt hörnet..
Mamma sade alltid att hon önskade att få åka till Gotland, jag är riktigt glad över att vi åkte dit hela familjen i augusti 2008...
måndag 31 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar